fbpx

Teskedsorden

HAT FÖDER HAT – Att lära av Utøya

HAT FÖDER HAT – Att lära av Utøya

En dag som aldrig får glömmas

Den 22 juli. För nio år sedan blev den här dagen en del av den samtida historieskrivningen. Attentatet i regeringskvarteren i Oslo och på Utøya chockerade Europa. Dådet har följts av en ökad frekvens av hatbrott. Medan terrorattacker i Europa såväl som i övriga världen generellt sett minskar så ökar högerextrem terrorism, i Nordamerika, Västeuropa och Oceanien har vi de senaste fem åren sett en ökning med 320 procent (Global Terrorism Index 2019).

15 mars 2019 såg vi hur högerextremismen på Nya Zeeland resulterade i det attentat i två olika moskéer där 51 muslimer dödades. I El Paso i Texas dödades den 3 augusti samma år 22 individer av en förövare med högerextrema värderingar. En vecka senare, den 10 augusti, skedde i Bærum i Norge återigen ett mord och en moskéattack av en 22-årig man. Både förövaren i El Paso och den i Bærum hade inspirerats av attacken på Nya Zeeland.

Hat föder hat. I Sverige var händelsen på Utøya 2011 inspiration och del i radikaliseringsprocessen av Anton Lundin Pettersson som den 22 oktober 2015 begick en skolattack i Trollhättan som dödade 3 personer. Gemensamt för alla listade förövare är att de inte är anslutna till terroristgrupper utan utgår ifrån breda ideologiska kopplingar (Global Terrorism Index 2019). De var ensamma förövare, som inspirerats av och inspirerat till ökat hat och polariseringar. Det var unga killar, alla under 30 år när de begick sina grova attacker. De hade till stor del självradikaliserats genom alternativmedia och på internetforum. Hatet födde hatet.

Kan vi motverka hatet? Kan vi se till att den 22 juli, den 15 mars, den 3 augusti, den 10 augusti och den 22 oktober inte följs av andra datum – fastetsade i historien på grund av det högerextrema våldet? Kan vi arbeta för att bryta polariseringarna och distansen till våra medmänniskor?

Med projektet Radikalisering och demokrati: att lära av Utøya arbetar vi på Teskedsorden för att ge skolpersonal stöd i arbetet mot högerextremism och för att stärka demokratiska värderingar och förståelsen för allas lika värde hos eleverna. Under vårterminen har vi fått äran att följa skolpersonal på sex orter i Sverige; från Höör i söder till Skellefteå i norr. Skolpersonalen har använt material och litteratur som stöd för det egna arbetet i klassrummet och i övriga skolan. Vi har under terminen mötts av inspirerande exempel på hur det arbetet har bedrivits och vilken effekt det fått hos eleverna. I Skellefteå förklarar skolpersonalen bland annat att;

”Vi låg precis i sluttampen av arbetsområdet världskrigen och använde oss av en provfråga från ett gammalt nationellt prov för att prova kunskapskravet om historiebruk. Den hette: ”Från kristallnatten till Utöya” och handlade förstås om att se likheterna mellan händelserna och att se högerextremismen bakom.  I förberedelserna till provtillfället valde vi bland annat att använda oss av filmen ”Skjuten fyra gånger på Utöya” och den satte verkligen djupa spår hos eleverna. I arbetet med andra världskriget hade vi diskuterat Hitlers ideologi och hans väg till makten, men inte just använt begreppet högerextremism. 

Nu kom begreppet [högextremism] in naturligt och vi diskuterade i helklass kring vad det innebär och kom förstås också in på andra typer av extremism. Därifrån blev det också helt naturligt att ställa frågan kring radikalisering och dess orsaker. Eleverna var mycket intresserade och bollade tankar, funderingar, idéer och analyser. Det var häftigt när de själva nästan helt prickade av punkt efter punkt i FBI:s och Säpos listor över hur och vem när det gäller radikaliseringen. Men, allra bäst var ändå när de tillsammans slogs av insikten att just de själva kan ha stor betydelse för andra. De kan se till att inte någon behöver hamna i utanförskap, de kan värna om varandra och reagera och agera ifall de ser att någon inte mår bra. Vilken insikt! Behöver vi säga att resultatet på provet blev lysande?!

Ett av grundelementen i projektet är att vi inte ska blunda för att lyfta kontroversiella frågor med unga. Vi vet att det redan är tankar och idéer som de möter utanför skolan och på internet. Istället måste vi ge en motvikt till den polariserande bilden genom att förmedla andra perspektiv och bemöta uttalanden och tankeyttringar på ett konstruktivt sätt, så att de unga inte dras längre in i radikaliseringsprocessen. För som Helle Gannestad[1] sa efter att ha överlevt massakern på Utøya ”Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans”.

[1] https://www.vg.no/nyheter/innenriks/i/E6yVl/kjaerlighetsbudskapet-sprer-seg-i-alle-kanaler

Lämna en kommentar