fbpx

Teskedsorden

Förminska inte rasismen till enstaka berättelser

Förminska inte rasismen till enstaka berättelser

Politiker och tjänstemän behöver ta rasismen på större allvar! Vi föreslår att vi börjar med att lyssna på våra barn och unga.

Tidigare i veckan medverkade Teskedsorden på Regeringens sakråd för UPR-dialog (FN:s Universal Periodic Review). Sakråden är en arbetsmetod för att på ett systematiskt sätt ta vara på civilsamhällets expertis, dit Teskedsorden bjuds in och har medverkat på ett flertal.

Sveriges jämställdhetsminister Åsa Lindhagen, med ansvar för arbetet mot diskriminering och segregation, inledde sakrådet engagerat med att Sverige har kommit långt vad gäller mänskliga rättigheter, men att vi har oerhört mycket kvar. Hon tackade civilsamhället för att vi står upp för mänskliga rättigheter dagligen och att enligt henne räcker politiken inte alltid till. ”Det finns politiker idag som vacklar. Alldeles för många vacklar i sina värderingar”. Hennes anförande fortsatte med statistik som att 300 kvinnor dog förra året som ett resultat av våld från närstående, att var fjärde kvinna någon gång i livet kommer att utsättas för våld i nära relation, att 100 000 barn lever i en hedersrelaterad kontext och att 200 000 barn växer upp där det förekommer våld. Det är viktigt att uppmärksamma denna statistik. Men problemet vad gäller rasism förminskades som så många gånger till en enstaka berättelse om en utsatt person istället för att visa på de samhälleliga strukturer som upprätthåller rasismen.

Delegationen framhöll att UPR är det mest väletablerade instrumentet för mänskliga rättigheter inom FN-systemet och att Sverige vill delta aktivt och konstruktivt vid granskningen. Sverige tycker att det är viktigt för det nationella arbetet, men också för att främja mänskliga rättigheter globalt.

Efter delegationens anföranden var det dags för civilsamhället att ta plats och peka på de brister vi ser i det svenska samhället vad gäller uppfyllande av de mänskliga rättigheterna.

Ett urval:

Ulrika Westerlund från RFSU lyfte bland annat att HBTQ-perspektivet inte lyfts i hatbrottsstycket samt alla barns rätt till sina föräldrar oavsett hur barnet tillkommit. Nina Tojzner från Judiska ungdomsförbundet yrkade på att det krävs en klausul i grundlagen vad gäller demonstrationsrätten där högerextrema grupper inte ska få demonstrera i det offentliga där judiska institutioner finns, något som judiska centralrådet höll med om. De senare påpekade att det i Sverige råder stora regionala skillnader mellan hur hatbrott hanteras. Det finns till exempel inte hatbrottsgrupper inom polisen i varje region. Clara Berglund från Sveriges Kvinnolobby framhöll att kön inte är ett skäl för hatbrott fastän flickor och kvinnor är en extra särskilt utsatt grupp.

Som representant för Teskedsorden framförde jag ett tack till statsrådets inledning, men uppmärksammade henne på hur hon förminskade rasismen till en enstaka berättelse och underströk att vi behöver statistik för att politiker och tjänstemän ska ta rasismen och andra diskriminerande och kränkande ismer på större allvar. Jag fortsatte med att Mångkulturellt centrum år 2014 tog fram en rapport om afrofobi. 2018 släppte Länsstyrelsen Stockholm en rapport och satsning som rör just arbetsmarknaden, men det arbetet är långt ifrån tillräckligt vad gäller kampen mot afrofobi. Vad gäller utsattheten bland Sveriges unga så finns en enorm diskrepans mellan skolpersonals skattning om rasism i skolan och elevers upplevda utsatthet där elevers upplevelser och skattning är avsevärt högre. Jag berättade att jag i utvecklandet av appen Reality check pratade med romska flickor som stenats på skolgården och avslutade med att det är vi vuxna som har ansvar för att rättigheterna efterlevs och att vi behöver lyssna på barn och ungdomar.

/Lovisa Fhager Havdelin

Teskedsordens Generalsekreterare

Lämna en kommentar