Teskedsorden

Den vita skörheten

Den vita skörheten

Under den senaste tiden har jag i min roll som utbildare och projektledare på Teskedsorden varit i skolor och på mässor runt om i landet och pratat om rasism både med barn och vuxna. Det är inte alltid lätt att prata om rasism. Det är många känslor att ta hänsyn till och många olika tankar och reaktioner som dyker upp. När jag är ute på uppdrag för Teskedsorden talar jag om de strukturer som gör att personer som rasifieras* och inte tillhör vithetsnormen* i samhället diskrimineras. Under de workshops och föreläsningar jag och mina kollegor håller uppmuntrar vi till att barn och vuxna själva formar tankar om vad rasism är och hur det kan ta sig i uttryck.

Det som är svårast för mig att hantera under utbildningarna är den så kallade ”vita skörheten”. Med den vita skörheten menar jag det som Dr Robin DiAngelo kallar för ”White fragility”: ”White Fragility is a state in which even a minimum amount of racial stress becomes intolerable, triggering a range of defensive moves” (DiAngelo, R 2011).

Den ”vita skörheten” är när personer som tillhör vithetsnormen i samhället ställer sig i försvarsposition och inte vill acceptera det som sägs. De känner sig påhoppade och oskyldigt anklagade för rasism. Den vita skörheten är när personer som inte behövt fundera över sina privilegier och som är en del av majoritetssamhället blir arga, ledsna eller känner sig kränkta när vi pratar om rasism och de rasistiska strukturer som finns i samhället. Det kan också yttra sig genom att den som känner sig anklagad för rasism eller bristande förståelse blir ledsen och arg och på detta sätt flyttar fokus från det faktiska problemet. Fokus hamnar då istället på att trösta eller ta hand om personen som känner sig anklagad. Detta kan utspela sig på olika sätt. En av de vanligaste kommentarerna som jag får när jag pratar om rasism är:

Men varför pratar ni inte om rasism mot vita? Vi blir ju också diskriminerade.
eller varför pratar ni inte om rasismen mot oss svenskar?

Svaret är enkelt.
Det finns ingen rasism mot vita. Vita personer som tillhör majoritetssamhället kan bli diskriminerade, men då är det inte på grund av hudfärg eller etnicitet utan för ålder, sexuell läggning, funkofobi, kön etcetera. Men det handlar aldrig om rasism. Rasism handlar om strukturer i samhället som gör att personer gynnas i tex arbete, skola, bostadsmarknaden medan andra personer missgynnas på grund av hudfärg, etnicitet eller liknande. Rasism är ett strukturellt förtryck riktat mot minoritetsgrupper, där det hos vissa grupper blir mer påtagligt för att det syns fysiskt genom att de rasifieras.

Kommentaren kommer för det mesta från personer som aldrig har ifrågasatts på grund av sitt namn, ursprung eller hudfärg. De känner sig obekväma i samtalet om rasism eftersom det innebär att en behöver se sin egen roll i att upprätthålla strukturer som underlättar rasism och diskriminering. En vill gärna skjuta ifrån sig frågan och lägga skulden på någon annan. Det är då kommentaren kommer.

Om vi vill att Sverige ska vara ett jämställt land behöver vi titta på så mycket mer än kön. Vi behöver se de rasistiska strukturerna som finns i samhället. Vi måste våga se över våra privilegier för att skapa ett samhälle där alla kan få plats på lika villkor. Så när du har funderat på din roll, fundera även på vad du kan göra för att skapa förändring. Hur kan du använda dina privilegier för att skapa ett bättre samhälle?

Avslutningsvis, vill jag dela med mig av några tips som har hjälpt mig att manövrera i samtal om rasism, men också för att reflektera över hur jag beter mig om jag själv känner mig påhoppad.

1)  Lyssna på dem som utsätts för rasism – avfärda dem inte.

2) Spela Reality Check

Reality Check är ett upplevelsebaserat spel där en får följa en fiktiv karaktär under fem dagar och agera och reagera på den rasism som karaktären utsätts för.

3) Läs böcker! Det finns fantastiska böcker om dessa frågor, här är några.

White Fragility av Robin DiAngelo
Why I no longer talk about race with white people av Reni Eddo
Understanding everyday racism av Philomena Essed
Att motverka rasism i förskola och skola av Emma Arneback och Jan Jämte
Vit, svart eller brun – handbok om aktiva åtgärder kopplat till hudfärg av Kitimbwa Sabuni

4) Om du gör rasism och någon säger ifrån – lyssna på vad personen säger även om det blir obekvämt för dig. Säg förlåt, att du lyssnar och att du vill lära dig och inte kommer att göra samma misstag igen.

5) Lämna plats (detta förutsätter att du är vit). Om du tillexempel är inbjuden till ett panelsamtal och panelen är helvit, säg ifrån och uppmana att platsen ges till någon annan. Det kanske inte alltid går, men säg ifrån så kan det ske en förändring till nästa gång, eller så kan arrangören utöka panelen.

Vill du veta mer, eller behöver ni hjälp i er skola eller arbetsplats? Boka in oss för en utbildning.

Vi måste våga prata om rasism, vi måste våga lyssna och titta på vad rasism är och hur det ser ut i samhället. Tillsammans kan vi motverka rasismen, vi kan alla bidra.

Irupé Pozo Graviz
Projektledare

*Rasifiering

Rasifiering handlar om att tillskriva personer särskilda egenskaper baserade på föreställningar om ras, etnicitet och/eller kultur. Det görs genom utseendemässiga och kulturella skillnader för att skilja ut grupper av människor och kan handla om att en tror och tycker att en person ska vara på ett särskilt sätt baserat på hens hudfärg, textur på håret, fyllighet på läpparna, storleken på näsan eller formen på ögonen. I rasifieringsprocessen kan stereotyper om en viss folkgrupp utgöra en stor del av diskrimineringen. Därigenom skapas maktrelationer mellan ett ”vi” och ”de andra”. Rasifiering är en social konstruktion som tar ifrån människor rätten att definiera sig själva.

*Vithetsnorm

Handlar om att det ses som positivt, eftersträvansvärt och normalt att vara vit; den vita kroppen behöver inte förklaras. Personer som ses som vita har sociala, ekonomiska och politiska privilegier. Eftersom idén om vitheten är skapad betyder vit inte alltid ”vit hudfärg” och vem som ses somvit skiftar beroende på sammanhang, tid och plats.

*DiAngelo, Robin 2011 White Fragilityi  International Journal of Critical Pedagogy vol 3 2011

Lämna en kommentar